Maia Hirasawa - Gbg vs Sthlm
Betyg: §§§§§
Maia Hirasawas musik har alltid varit som bomull för mina öron. Kör igång en platta, låt den gå på repeat och sjunk in i en slags dröm av en underbar röst i kombination med stråkar och en fin soulkänsla. DET är Maia Hirasawa. I det nya albumet "Gbg vs Sthlm" finns denna känsla kvar, om än i en mycket mindre portion. Det sägs att Hirasawa vill så mycket, kanske för mycket, och det kan jag hålla med om.
Visst är låtarna storslagna och visst kan jag inte låta bli att klappa händerna med Maia i låten "South again", men jag vet att det skulle kunna vara så mycket bättre. Det blir liksom lite för mycket wailande och för många toner, och hon påminner mer om Miss Li än sig själv. Många låtar är väldigt lika varandra och det händer inte så mycket i melodierna. En liten nedtoning på instrumenten och den där speciella Maia Hirasawa-touchen hade behövts för högsta betyg.
Visst är låtarna storslagna och visst kan jag inte låta bli att klappa händerna med Maia i låten "South again", men jag vet att det skulle kunna vara så mycket bättre. Det blir liksom lite för mycket wailande och för många toner, och hon påminner mer om Miss Li än sig själv. Många låtar är väldigt lika varandra och det händer inte så mycket i melodierna. En liten nedtoning på instrumenten och den där speciella Maia Hirasawa-touchen hade behövts för högsta betyg.
Den svensk-japanska sångerskan blev känd genom "Hello Saferide" där hon körade bakom Annika Norlin. Efter debutalbumet "Though, I'm Just me" kom Hirasawas solokarriär igång på riktigt.
Emmelie Wallroth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar